Onödig resa

Hade en tid på barnhabiliteringen idag, denna gången i Växjö och dit lär jag aldrig mer försöka ta mig. Jag kan inte förstå hur man tänker när man placerar ett sånt ställe på en plats som inte går att nå på ett enkelt sätt med kollektivtrafiken. Åkte så tidigt jag kunde och trodde, fram till sista bussbytet, att jag skulle komma i tid. Väntade på bussen i en kvart, bara för att se den blåsa förbi hållplatsen. Innan nästa buss kom hade stressen och förseningen gjort min ångest ohanterlig, och med tårarna sakta rinnande valde jag att åka hem, innan det blev hysteriskt störtlipande av det.

Gjorde pizza med skinka, rostad lök och en överbliven kycklingfilé till middag idag. Lyckades lägga på precis lagom mycket tomatsås och ost, så den blev väldigt god.

Jag tror det var slagsmål hos nån granne ikväll. Möbler som kastades eller vältes, arga skrik, gråtande skrik och springande... Kunde inte lista ut varifrån det kom eftersom alla ljud sprider sig på ett obegripligt sätt i detta huset. Strunt samma, var det nåt allvarligt så får man väl veta genom nätet. 

Idag fick jag inget samtal på skype vid 17. Kanske för att intressantare, mer ytliga personer börjat dyka upp igen. Eller så är väl min brist på dyrkan för påtaglig. Jag vet ju vad jag vet...

Våren verkar vara nära. Kan inte påstå att jag är direkt trött på vintern, däremot trött på att vara torr. Min hud är torr och jag kliar sönder mig, det är jag ganska van vid. Jag är så fruktansvärt torr i ögon, mun och hals också. Jag dricker och dricker, och det hjälper bara för stunden. Jag är inte ens törstig, ändå måste jag dricka... Häromkvällen trodde jag att jag skulle explodera om jag ens tittade på ett glas vatten till.

Imorgon är det äntligen fredag. Sista morgontjatdagen denna vecka...


Kommentera här: