Sen
Gabriel ville naturligtvis inte vakna, så det blev till att ringa dagis och säga att han skulle komma senare.
Vi fixade med frukost och G fortsatte med sitt "nej"-sägande... Tittade på klockan mitt i påklädningsceremonin, och plötsligt var hon visst halv tolv. Stress, stress, stress! Otroligt nog stämplade jag bara in 6 minuter för sent. :)
Det har inte blivit så mycket vettigt gjort idag, men det brukar det ju å andra sidan i princip aldrig bli, så det är ju knappast hela världen. Har hunnit vara med i lite fler tävlingar på nätet (som jag garanterat inte kommer att vinna i ändå), kolla mailen och läsa lite nyheter...
Läste bla om en våldtäktsman som vunnit närmare 100 miljoner kronor på lotto, och när ett av hans offer hörde talas om det bestämde hon sig för att stämma honom... och blir nu skyldig att betala hans rättegångskostnader. Klart han behöver sina pengar, han kommer ju ut från fängelset någon gång... Kan förstå att han inte behöver "dela med sig" av sin vinst eftersom det gått över sex år sedan han våldtog henne, men jag kan ju också förstå att hon vill ha lite plåster på såren. Eller kan jag det egentligen? Jag kan aldrig tänka mig att pengar ens hjälper till att läka den sortens sår! Och hade det varit jag hade jag nog försökt glömma istället för att ge honom onödig uppmärksamhet... Äsch! Lika förvirrad som vanligt.