Tank(e)löst!
Det har inte blivit så mycket bloggande på sistone. Jag har tänkt skriva, men längre än så har jag inte kommit.
Jag tyckte det kändes underbart första två veckorna med ADHD-medicinen; jag kände mig lugnare inombords och de negativa tankarna verkade vara bortsorterade från mitt vanliga virrvarr av tankar! Nu känns det som alla tankar är tystade på något sätt. Jag trodde att jag skulle få lättare att koncentrera mig och bli mer motiverad att göra saker, om medicinen nu skulle ha någon effekt alls. Istället känns det som att all kreativitet är borta och att alla känslor är dämpade, rent av på gränsen till borta. Har faktiskt ingen lust att göra något överhuvudtaget, eftersom jag skiter i det mesta just nu. Det posititva är att jag slipper bli besviken, känna saknad osv. Är det kanske så här människor som är "normala" känner sig? Om effekten skulle komma redan efter fem dagar, så kanske medicinen inte är något för mig med tanke på hur jag blivit efter att ha tagit den några veckor...
