Jag kan ärligt talat inte minnas när jag hade en så här låg dag senast. Minuterna har känts som timmar idag, tiden har verkligen sniglat sig fram. 

Först tankarna på hur jag lurat mig själv igen att hoppas på att något bra skulle hända. 

Sen började jag tänka på katterna. Jag vet att jag måste avliva dem, men jag vet inte hur jag ska klara av det. Jag älskar dem, och de är väl typ de enda som älskar mig som jag är... och de ska jag få mördade. Plåga dem med en bilfärd, sedan släcka deras liv och efter det åka hem för att berätta för Gabriel att de är döda. Aldrig få känna Lenis underbara päls mer, aldrig mer bli nattad av Bus. Önskar att det fanns någon annan utväg, men det gör det inte. Jag ska få mina älsklingar mördade, sedan förebrå mig själv för det resten av livet. 

Men jag ska inte behöva torka bort kiss från bord och hylla varje dag, jag ska inte behöva plågas i värmen för att jag inte kan ha öppet, jag ska inte behöva vakna och inte få luft, jag ska inte behöva sära på fajtande katter... någonsin igen.

Och jag ska aldrig mer behöva fästa mig vid och sedan svika ett djur igen.

Men hur fan ska jag klara av att åka till veterinären och avsluta deras liv?

Jag vill bara lägga mig och sova tills det är min tur.