De dåliga tankarna har börjat hopa sig igen. Känslan av att inte duga för någon om man inte är till nytta på något sätt för den andra personen. Funderingarna runt varför andra är mer populära än en själv, är det min brist på inställsamhet och lust till rektalt tungarbete? Och så tandläkaren; det är bara att ringa och boka tider, men jag oroar mig över hur lång tid det tar innan det är färdigt, och om detta är slutet på allt eller början på nåt nytt... Och hur sjutton ska det passa in med allt annat jag måste göra?

Men så kommer då nåt litet och lyser upp lite grann... Idag var det det tunna, spetsliknande möstret av snö på mitt takfönster som jag möttes av när jag slog upp de bruna. Så fint! Inte mycket snö, men tillräckligt för att väcka lite glädje i mig.

Det lilla glädjeskuttet mitt hjärta tog fick mig att börja fundera över andra saker som gör mig glad, och här kommer några av dem...
När sonen ger mig en kram utan att jag bett om en.
När en främling på gatan ler åt en just då när allt känns tungt och tråkigt.
När främmande människor råkar möta ens blick och besvarar ens leende.
När man lyckas brygga exakt så mycket kaffe att det blir en full mugg och full termoskanna och man slipper hälla ut.
När man får blommor som någon plockat själv.
När man hamnar etta på dps-listan på en slutboss.

Ha en bra dag! :)