Så jäkla trött... Lenis jäkla gapande väckte mig, och när jag hade gett upp tanken på att fånga honom och stänga in honom på toa, trampade jag på en glasskärva. Naturligtvis var det precis när jag vred kroppen (och foten) för att lägga mig i sängen, så det knastrade till och skärvan satte sig lite djupare än vad den annars hade gjort. Efter att ha grävt ut den, hämtat plåster och torkat upp alla blodspår, då var det helt enkelt för sent att lägga sig. Och ja, det var nödvändigt att torka upp allt! Jag såg hur Bus satt och stirrade på pölen som blev medan jag grävde, han ville verkligen slicka i sig mitt blod...