Jag trodde att min visdomstand jag drog ut nån gång i tonåren var den segaste tanden jag hade, 30 minuters vickande och slitande och stunder då jag trodde tandläkaren hade båda sina jättehänder instuckna i min mun...

Jag hade fel! Idag spenderade jag 1 timme och 20 minuter i tandläkarstolen. Första tanden var inga problem, men andra däremot... Det krävdes bedövning tre gånger, vickande och bändande, hamrande som kändes i hela huvudet, mer vickande och bändande, borrande, mer vickande, lite mer borrande, vickande igen, skalpell och mer bändande. När den väl var ute och jag hade fått några suturer, hade jag ingen lust att gå hem. Jag var så jäkla slut att jag höll på att somna medan jag promenerade hem! Får väl se om det går att lägga sig och sova en stund innan Gabriel kommer hem, skulle verkligen behöva det...

Hon tog bort tandbensflisan som hade tittat fram där jag drog förra gången också, skönt att inte ha den längre.

 

Hittade precis 2 paket Zoegas i en påse här hemma. Äntligen händer något positivt!