Så gjorde ens snarkande att man strax efter klockan tre hamnade i en trång tvåsitssoffa igen. Denna gången blev jag inte ombedd att gå och lägga mig på soffan, men klagande på snarkandet följt av ett demonstrativt mobilanvändande som gör att halva sovrummet blir upplyst har ungefär samma effekt på mig. Obekväm och störande... undrar varför den ordkombinationen känns så bekant att den nästan ger en känsla av trygghet i själen?!?

Måndag morgon bär det hemåt igen... Tillbaka till verkligheten... Jag har börjat rensa bort energitjuvar ur mitt liv! Personer som egentligen bara finns kvar i mitt liv av någon sorts pliktkänsla, antingen från min eller deras sida. Personer som enbart hör av sig när de behöver något från mig. Personer jag bara hör av mig till när jag måste. Personer jag inte har någon relation till förutom just släktskap. Personer som inte ger mig någon positiv energi utan bara dränerar den lilla energi jag har och behöver för att orka med vardagen.