När allt känns blä
Ännu en dag då allt känns blä!
Vaknade innan klockan ringde, gick på toa och satt sedan och kämpade mot lusten att lägga mig igen tills det var dags att väcka G. Höll mig vaken tills han hade gått till bussen vid kvart över sju sen gick jag och la mig i soffan. Sov tills min syster ringde och väckte mig tjugo över tio. Steg upp och gick på toa. Andreas ringde på vägen hem från sjukhuset, pratade en stund sen fick han ett annat samtal. Är glad att han mår bättre, och inte kommer att dö av cancer som jag trodde han hade häromdagen. La mig igen, men sömnen ville inte komma igen så jag tvingade mig själv att sätta mig framför datorn.
Jag mår inte bra. Huvudet känns konstigt och svullet, pulsen skenar och mitt halsbränneillamående turas om med magont att frustrera mig. Troligtvis är det för att jag äntligen börjar få rutin på medicinintaget men min aptit är obefintlig. Har åtminstone ätit två gånger idag, får väl se om det blir bättre. Annars får jag väl må så här helt enkelt.
Det mesta ser mörkt ut just nu. Ska kanske inte klaga, svart är ju trots allt min favoritfärg. Jag behöver bara lära mig att inte låta ord tända hoppets låga när bristen på handling släcker det med en slö machete.
Planerna inför helgen är sova, dammsuga, sova, dricka kaffe, sova och sen sova lite till. Lyckas jag sova ut kanske mitt humör kan bli lite bättre också!?!